jag börjar med ett p.s. Om det är stor, fet, rosa text när du läser detta så har jag inte en aning om hur det blev så? Någon mig lura aprilo!

Glad Lucia! eller grattis på Lucia! eller nåt sånt. Sa jag till min sambo i morse. Och hon sa tack. Tack? tänkte jag, jaha? Men sen framgick det att hon trodde att jag grattade henne på namnsdagen! Så jag får låtsas att jag gjorde det.

En lite halvdeppig lucia, åtminstone om man tittar ut. Eller ännu värre, ÄR ute. Fy fan för att bo på den här jävla västkusten, den bidrar ju inte med nåt. Bara massa regn, vind och låtsasgoa göbbar.

Men hur som helst. Jag hade idag sett fram emot en trevlig dag med mina kollegor på den dag när alla kollegor alltid jobbar samma tid. Men nej, den ena är i Thailand (hade jag glömt), den andra flyttar (hade jag glömt), den tredje har gravidkrämpor och den fjärde har migrän. Så det är bara jag här!! Kul skämt hurrni. Och inte tog jag med någon matlåda heller, så jag fick gå SJÄLV och äta i skolmatsalen (i gemenemans mun kallad bamba på den s.k. "bästkusten"). Som värsta utstötta högstadieeleven satt jag där själv och åt... gröt! Ja just det, gröt. Kan det bli mer tragiskt? Ja, det kan det faktiskt, för det var inte så farligt som jag låter påskina. Jag spelade lite wordfeud och överhörde en rolig konversation om straff och sen var lunchen slut.

Den roliga konversationen om straff utspelade sig mellan fyra stycken sjätteklassare som vi haft ett projekt med tidigare. Drivna tjejer. En av dem uttryckte att hon gärna skulle vilja "åka till New York och shoppa" på sin fritid, när jag frågade. Redan vid 12 års ålder på detta vis alltså. Lär utvecklas till en Madonnas dotter-person, en sån som har ett eget klädmärke vid 13 års ålder. Ett litet sidospår bara!

Hur som helst. Det hela började med att en av eleverna sa "Jävlar vad gott" om maten. Och sedan (jättesnabbt): "Fan, jag måste verkligen sluta svära". Det som sen bestämdes var att varje gång nån "svärde" skulle någon av de andra få slå den personen "på valfri plats" (jag undrade: I Vatikanstaten? På ett gympasalsgolv? I farfars gungstol?), "typ som en örfil". Och alla tyckte detta var en SUPERBRA IDÉ! (???) Men sen kom klausulerna. För det vore ju skiiittaskigt om man slog sitt hårdaste. Och det vore ju aaaasomoget om man slog någon "här" (pekade på sina små begynnande bröst). "aaaaaa" höll de andra med. Men de enades trots allt om att det skulle vara en riktigt effektiv metod mot svordomar. Gruppen tog fram en kortlek och började spela.

Tjej 1: Men jävlar! (om sina kort)
Tjej 2: Men hallå.. du svärde ju.
Tjej 3: Ja men det gills inte om man spelar kort.
Övriga gruppen: Nä, okej.

Hallå, vilken fantastisk meningslös överenskommelse om den inte ens gäller!

Nu måste jag jobba lite. Ciao

Att folk vill ha med mig ut på krogen alltså. Det är ett kapitel för sig, ett kapitel jag gärna väljer att kalla "Jag fattar det verkligen inte". Okej, jag går väl an efter några glas vin men när jag slår till med en sån där riktig fjortisfylla (eller cassie-fylla som det även kan kallas, men det är kanske lite väl internt?), DÅ tappar jag fan hakan. Jag är 25 år = måste ju kunna bete mig!

Jag och Maya och Miia (på besök från Schövdöö) skulle slå till med en utgång i Göteborgsnatten. Vi satt på vår uteplats och pratade, hävde i oss vin och sprit i vanlig ordning. I vanlig ordning var det bara jag som blev full. Tjoho! Jag gick in i mitt skämmiga tillstånd. Vi åkte till Nef, men det var så dåligt så vi åkte därifrån igen, mot Jaki-Da som ligger på Avenyyyyyn men inte är något direkt Avenyn-ställe i mina mått mätt. Men det ligger ju iofs på hörnet in mot en annan gata.... Anywho! Jag har inte så överdrivet tydliga minnen förutom att jag dränkte hela dansgolvet i vin för att sedan, när Maya och Miia påpekade detta, blev asförbannad på att folk är så perspektivlösa. Typ "DET GÖR VÄL FÖR HELVETE INGENTING ATT FÅ LITE JÄVLA VIN ÖVER SIG, DET ÄR JU INTE DIREKT UTÖYA HÄR!!".. hm. Nej, det var det ju ingen som hade påstått heller. Jag tycker iofs att det är lite att räkna med när man går ut - jag menar att det KAN hända - men jag kanske var lite oförstående för att folk som går på såna där ställen säkert har designskitpapper till och med och att det kan bli en dyr historia att bli dränkt i vin. Tyvärr var det ju M&M (mmmmmums) som fick ta skiten eftersom jag var, som Håkan Hellström skulle uttryckt det: uppsnärjd i det blå. Hur som helst. Efter att ha gått iväg och gråtit av ilska i vid garderoben (såpass länge att garderobspersonalen kom fram och frågade om det hade hänt nåt! Då kunde jag ju inte säga att jag blev sur för att jag fick kritik för att jag spillde vin på folk) var jag tvungen att vakna till. Så då träffades vi igen och så blev jag sur för att de andra inte hade fattat att jag var sur (haha). Fast då sa de att vi skulle gå och dansa. Så då gick vi och dansade. Innan jag trakasserade nästa stackars pöjk med obscena tecken..

Sen var det nog dags att gå hem. Fast vid kiosken som Maya MYCKET ENVIST valde att kalla "Lasse på Heden" fast den hette något annat, stannade vi trots allt och gav den OTROLIGT arbetsvilliga personalen tre stycken specialbeställningar. Eller typ "tunnbrödrulle utan korv" och "kebabrulle utan kebab". Först trodde "Lasse" att Maya ville ha det i ett korvbröd. Spontant kändes det lite.... trångt? Vi träffade några fjuniga killar som bad oss ivrigt att gissa om de gått ut gymnasiet. "Öh.... nae." sa M&M på sitt fantastiskt nonchiga vis och de utbrast "Johoo! Det har vi visst!". Sen när jag hade glömt be om en gaffel och tyckte det var en bra idé att ta en använd gaffel som låg i en gammal mosburk, så sa den ena killen (eller om det hade kommit nån ny då.. man vet aldrig, världen är full av fjuniga män) med mycket tydlig avsmak: "Men...fy FAAN vad äcklig du är.", vilket jag tyckte var en finfin komplimang! 

Dagen efter mådde jag inte bra. Som om det var något nytt. Jag åkte till Maysan och vi käkade pizza (!) framför något form av Britain's next top model-maraton. Egentligen skulle vi se dokumentären "Jag hatar min kropp", men Top model fick duga, för "man vill ju ändå inte vara så smal"... M&M frågade vad jag hade menat med att det var "någon som skulle spränga Nef"? Jag hade tydligen sagt det... Och då kom jag på att på det! På Nef hade vi träffat en man som jag försökte vara kurator till men som uppenbarligen bara ville vara otrogen mot sin flickvän som låg hemma och sov... sen när jag sa att det tyvärr inte skulle gå så bra för honom på den fronten med mig, då blev han helt aggressiv och jag sprang in till mina amigas och var helt säker på att han hade en bomb i väskan.. Jag sa även "Jag vet att jag är fördomsfull nu, men när det gäller bomber så FÅR man vara fördomsfull!". Hahaha... jag lär inte få följa med nästa gång....

Det har hänt MASSA andra roliga saker, men nu hinner jag inte skriva det! Jag och Anna ska kolla klart på Scream 4, som sög, men man måste ju liksom få veta vem som är mördaren...

Nästa gång ska jag berätta om våra UNDERBARA kattungar som vi hämtade igår... Har jag sagt att Kivi är borta? Jo. Det är hon. Och nu har vi fått två nya, mysiga, keliga, fantastiskt söta familjemedlemmar. De heter Mandel och Strumpan. Än så länge. Man vet aldrig om vi ändrar oss! Har gjort det typ 10 gånger redan...

Kiss kiss goodbye! 

Men lite intressant är det att vi fortfarande kallar oss Frejpan ladies. Trots att nästan ingen spelar längre.. och jag har t.ex. inte spelat sen innan jag flyttade till Örebro. Vi kommer alltid att vara Frejpan ladies, det är väl så. By heart.

Jag skickade ut en spontankrok som flera stycken nappade på, trots jobb och andra eländiga måsten! Malin fixade ett hus, jag fixade mat och vin, Ellen fixade heytell, Sara fixade tvätten, Sosan fixade en vit kväll (!), Emma fixade EEEEEEEEEEE och Melker fixade en tågresa till Tegel (!). Jag hånglade med hunden också. Lite. Eller mycket. Man kan säga 50/50 hångel/tvångel. Sverige fixade INTE Japan! Japaner, japaner, japaner....

Jag berättade om en av mina ungdomars fundering kring att man säger "Mmmmmmm..." när man njuter eller något är gott (slash har gått...hehe). Varför säger man just mmmm och inte rrrrrr eller kkkkkk? Alla fick således välja varsin konsonant. Emma valde E för det är ju hennes bokstav. Tur att E är en konsonant!

(Nu var jag tvungen att ta en lång paus i det här inlägget för att jag är så fruktansvärt bakfull.)

I alla fall. Sverige förlorade som sagt och det sög ju. Vi satt mest och skrek på Linda "Quasimodo" Forsberg och Lotta "Alltid offside" Schelin. Uppenbarligen hörde de inte! Sopigt! PH och Trolle drog fortare än kvickt för att hinna med bussen, medan jag och Ellen fortsatte sörpla vin och Malin också...fast i lite lägre tempo... Sen kom vi på att vi skulle åka till Tegel. Sagt och gjort! Det heytellades fram och tillbaka med Melker och - se på faan! - vi möttes på Tegel! Hade jag aldrig trott om Melle som skulle jobba och grejer. Starkt jobbat, PG. Det var grymt kul att ses! Vakten sa förövrigt "86:or alltså?! Men varför visar NI leg?" varpå jag svarar att han frågade om leg...varpå han ser lite paff ut och säger "Ja men... jag tyckte ni såg så mycket YNGRE ut ju!".. Undrar om det var en komplimang? Det var lite nostalgiskt att vistas på gamla Tegel. Många småttingar, så som det är på det där stället... Vi drack drinkar och medsmugglat vin och sen helt plötsligt tändes lamporna. Oj! Vi gjömde visst dansa! Det var ju...bra.

Med tanke på att det var och varannan dag sker diverse knivattacker och överkörningar utanför Tegel-entrén vid stängning, drog jag fortare än fortaste etiopiern till bussen, fifflade med gamla sms-biljetter för att ta kontakt med min snåla sida som jag kanske ändå har någonstans långt inne i hjärtat. Ta är billigt! som mitt och Malins gamla mantra lyder... Kom hem och lagade värsta GI-måltiden. Varför vet ingen.

Idag har jag verkligen inte gjort ett skit. Inte lyft ett finger, bara legat i trädgårn, i soffan, i sängen.. Jag mår faktiskt sämre än vad jag tycker att jag förtjänar, men... ja. Det var det änna värt! Extra skönt i sammanhanget är ju att jag har ett eget hus. FFFFFFFFF, vad det är lyxigt i bakfylletider.

Notis: Idag har jag och Anna varit ihop i 4,5 år. Det börjar bli ett tag. Kärlek!

Ska nu fira detta med att dö lite! Puss puuuuuuuss

Nope. Jag är fortfarande urusel på att skriva blogg. Jag vet inte om det är en prioriteringsfråga, ett sinande intresse eller tidsbrist? Förvisso: är inte nästan all tidsbrist bara täckmantel för vad som prioriteras? Och nu handlade det inte om blogg, utan snarare om människor som inte gör sitt jobb, alternativt politiker som inte håller sina löften.

Kanske en ännu sämre idé då att jag tillsammans med Sanna ska starta en NY blogg. Men grejen är att det var länge sen vi både träffade någon som vi har så jävla roligt med och som delar väldigt lika syn på livet, människor och humor. Så vi tänkte dela med oss av olika "tänk om"-scenarior (sprunget ur att vi spånade loss så totalt på en dagmatte-efterlysning för Lova 10,5 år. TÄNK om man skulle ringa och helt allvarligt vara inställd på att man skulle vara dagmatte i 10,5 år, börja spekulera om livets förgänglighet "man vet ju aldrig vad man gör om några år", vad händer om man råkar ut för en olycka? "har ni någon beredskapsplan för det?" "kan man bryta kontraktet?" och om de säger "Nämen alltså... hon ÄR 10,5 år gammal" så svarar man "Jaha.... oj då har jag nog missuppfattat.... men ni räknar alltså med att hunden blir 22 år då?". Ja detta går att utveckla i onändlighet! Kanske menade de 10,5 STYCKEN hundar!?). Sen tänkte vi också dela ut lite tips och trix på vad man ska, eller kanske framförallt vad vi INTE rekommenderar att man gör, som t.ex. att vi inte rekommenderar att dyngfull gå till fel dörr och försöka komma in.... eller att gå fram till någon som uppenbarligen boffar bensin på pendeln och fråga "Jaha.. och vad har du där då?".

Ptja, vi får se hur det slutar. Jag tänker fortsätta försöka att skriva i min egen blogg också. Lite oftare. NU har jag i alla fall semester och det är så härligt så jag nästan kolar vippen. Den 22 augusti ska jag vara tillbaka på jobbet. Typ i nästa liv med andra ord.

Och ikväll spelar Sverige semifinal i VM! SÅ SJUKT STORT!!! Tänk om vi vinner. Fasiken vad häftigt. Matchen tittas på hemma hos Malin med några andra härliga gamla Frejpan ladies, vin, mat och pool. När jag tänker på det blir jag dock arg på den status som damfotbollen har (ja om man inte förundras över det undrar jag hur det står till med det kritiska tänkandet). Tänk om Sveriges herrfotbollslag hade varit i semi i VM. Hela landet hade varit uppochner. Och kommentarer som "Kollar man på spelet eller kollar man på brösten?" får faaaaan inte förekomma! Jag blir så arg. Sverige-Japan i semifinal i VM, kollar man på spelet eller kollar man på kukarna? Ja, vafan tror du? Jag har hopp om att den här turneringen tar ett steg till för damlandslaget (eller kanske damlagidrott i allmänhet) i Sverige. Jag läste att dam-VM har haft fler tyska tittare än herr-VM i Tyskland hade. Undrar om DET beror på guppande bröst eller ett genuint intresse?

Nu lite bilder!




Anna, Markus och Akilles på besök. Picnic i Näset. Det var soligare än det ser ut!


Akilles njöt

   
Sista dagen på jobbet. Oh, så svårt vi hade det.


Firade semestern med mina kära kollegor Eliza och Klara


Anlände till Stockholm, stan i världen


Bor numera så här, i Ebbas rum. Lite lagom tonårsnostalgiskt.. (Pussar Justin Bieber varje kväll)


Spenderade en härlig söndag med Gabi!


Tog en springrunda i solnedgången


..och fick några nya compadres.

Igår spenderade jag kvällen hos Mormor Anna och Morfar Markus! Även barnbarnet (?) Malin kom dit. Jag och Anna var på utejympa på en delvis regnig gräsplan vid havet i Österskär. Med en ledare som inte höll takten!!! = bland det mest irriterande jag vet. Sen grillade vi (asasgott), hjälpte Malin att bearbeta det hemska (?) hon sett genom fönstret tidigare - kanske var den tillhörande kommentaren "Du kan ju ta det i munnen och spotta ut det sen"?, samt försökte förhindra att busiga Charlie smet. Det gjorde han trots att Mormor gjort ett smitningsskydd på grinden... En grymt trevlig kväll som vi har lovat Anna att göra om när "alla är lediga och kan supa som fan".. ja jag förstår att det var det hon ville göra med tanke på hur mycket vin hon hällde upp i våra glas, för att sedan säga "Har JAG hällt upp det där?!". Hon ä som hon ä, den där mormorn.

Dags att ta tag i livet!

Helgen innehöll mycket som gör en helg till en pärla. Närhet, kärlek och tillsammanstid i ett landskap med tv-apparater och ljudsystem. Tacos-mys i nästan för hård men nedsutten soffa. Tv-spel och pussar. Jag fick tid att träna och som om det inte vore nog för kroppen med ett hysteriskt svettigt aerobicspass blev det hajk i Slottsskogen. Hajk med tillhörande mjuk tallrik i näven, kan även kallas discgolf - eller "frisbeegolf" för den icke discgolfnördiga medelsvenssonen. En som inte säger att det är ett "väldigt brunt hål" (vilket jag återkommer till lite senare, men på ett annat sätt) och menar att korgen knappt syns för att den är så kamouflerad. En som inte heller har en specialdesignad väska med egna proffsdiscar. En för varje situation. Visst är det härligt med sådan entusiasm? En gång under rundan såg vi en sådan entusiast som skulle stajla lite med ett särskilt kast för busksituationer. Han tjongade den supersnabba discen rakt in i ett träd! Vi fick skratta lite neråt.

En annan nisch verkade bara att förfest-spela-frisbeegolf. De som gjorde det gick om oss flera gånger och tyckte att vi kunde "kasta våra samtidigt som dem". Inte en smart idé! Var inte sugen på att mina vänner skulle vakna upp till löpsedeln "Kvinna halshuggen av disc i Slottsskogen". Vi drog slutsatsen att säkerhetstänket inte är på topp efter några öl, men det var ju inte direkt någon nyhet. Det var i alla fall så SJUKT ROLIGT och det hade jag nästan glömt! Fett kul. Kommer göra det ofta.

Jag, Anna och Therese åkte sen hem till Therese; grillade i kvällssolen, drack rosa bubbel, garvade och njöt. Helt fantastiskt. Denna trio fortsatte på söndagen ett vinnande koncept och åkte ut till Smithens udde och njöt av klippor och hav, klippor och hav, sol och pastasallad, bok och musik... Det blåste lite väl mycket ett tag, men vår innovation fann ingan gränser så vi byggde oss ett vindskydd och njöt vidare.







Jo, apropå bruna hål! Vi hade en diskussion kring anusblekning på jobbet i veckan. Jaa, jaa.. det blev lite syftningsfel där. Naturligtvis menade jag att diskussionen var på jobbet och inte anusblekningen! Annars hade det ju varit lite extra special... men det kanske det är att ens ha en diskussion kring det? Hur som! Folk gör verkligen det här! För att de "SKÄMS ÖVER ATT HA ETT SÅ MÖRKT ANALHÅL". What?! Vem fan skäms för något sånt? Den som har blivit mobbad hela sin uppväxt för alla gånger kompisarna tittade en i rumpan så påpekade de att man var så brun? Den som blivit dumpad för att hålet inte gick att hitta i mörker? Den som folk tittade snett på när man gick på stan och särade vitt och brett på skinkorna?

Nej, detta övergår mitt förstånd! Har någon svaret, hör gärna av er.

Nu dags för årets mest intensiva vecka på jobbet. Skolavslutning med Kapten röd, förhoppningsvis otroligt nyktra ungdomar och massa glädje! Och massa massa jobb.. och personalfest på det!! Och så fyller jag ju år också. Innan jag börjar jobba vid 15 ska jag och Anna ha en riktigt mysig förmiddag. Mer om det sen!

Skål och välkomna till Spanien!

Nej nu måste jag börja skriva oftare. Det händer ju så mycket! Kanske just därför jag inte prioriterar bloggen...

Roliga saker jag har gjort:

En galen utekväll med min partner in crime tillika kollega, då jag åkte direkt in till stan från jobbet när jag slutade klockan 24. Det blev väldigt mycket all in väldigt snabbt och efter att ha parkbänkshängt ett tag dansade vi loss och fick nya gamlingsvänner på Dancing dingo, för att sedan bege oss till Exet. Stället jag absolut inte skulle känna igen mig på om jag gick dit igen. Träffade en 86:a från Täby som jag absolut inte hade några gemensamma vänner med (mycket märkligt) men jag fortsatte namedroppa tills jag själv droppade, utan att fatta att han stötte på mig... stackarn fick stå och le där med mig hur länge som helst innan jag abrupt lämnade honom när jag insåg hans avsikter! I garderoben tappade vi såklart bort alla brickor vi kunde tappa bort och när garderobskillen letade i 1 sekund i Sannas väska och hittade garderobsbrickan hade hon plötsligt aaaaldrig hävdat att den var borta! När vi kom ut från stället var det ljust som på blanka dan vilket exalterade mig något kopiöst, så vi hoppade direkt in i en taxi där man satt mitt emot varann (skoj) och jag hittade inte hem så jag hamnade lite fel kan man säga... fick alltså gå en snutt i alla fall (smart). När jag skulle låsa upp dörren gick det plötsligt inte. Men vafaaaan, tänkte jag ilskt och grävde ännu mer i låset. Testade överlåset.. och underlåset igen. Och överlåset. Och underlåset. Innan det öppnade en ung man i morgonrock och yttrade orden "Du har nog gått till fel lägenhet...". Min första tanke var mycket logiskt "Men vad gör HAN i MIN lägenhet??!". Jag tittade mig runt och sa "Ehhh..nej?". "Ehhhh...jo." sa han och det var då jag insåg att jag hade gått till rätt lägenhet men i fel port. Och jävlar vad jag skämdes! Med svansen mellan benen sprang jag hem och är sedan dess glad att jag inte minns hur han ser ut... Jag nyktrade till någonstans vid 15-snåret dagen efter. Och märk väl att jag då hade vistats vid tvåkilometersmärket för Göteborgsvarvet och sett ca. 70 000 pers springa förbi. Kunde förresten inte titta på de som sprang med tanke på hur illa jag mådde... men lagom till nästa jobbpass hade jag nog slutat lukta gammal alkis, vilket Anna påpekade att jag gjorde på spårvagnen dit.

Vi har förlovat oss!!! Det känns så himla rätt och bra och det var på tiden. Nu går vi och beundrar våra fina ringar och njuter av att ha tagit förhållandet till en ny nivå.



Jag har varit på konserter! Först en spelning med bästa Idol-Olle på HBTQ-festivalen. Synd att det inte var mer publik, för det förtjänar han verkligen. Såå bra röst. Anki var på besök i Göteborg och det var väldigt roligt att träffa henne. 



I lördags var vi på underbara Håkan Hellström. 20 000 pers under klarblå himmel på Slottsskogsvallen i Göteborg. Det blir nog inte mer stämningsfullt än så. Det var en del låtar som jag inte kände igen, men när dessa 20 000 pers hoppade i eufori till "Känn ingen sorg för mig Göteborg", då var kvällen fulländad. Jag ÄLSKADE även "Nu kan du få mig så lätt" som han spelade som allra sista låt innan fyrverkerier lyste upp junihimlen. Så vackert och så mycket känslor som det fanns i den publiken när alla röster fullkomligt exploderade i körsång... Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.... Japp, Håkan. Det kan du!

Och igår var det Mayadagen, vilket är Mayas födelsedag som hon har fått alla andra att få ett mycket speciellt förhållande till. Det har varit vilt och galet nästan varje år, med efterfest till typ 7 på morgonen... inte igår dock. Det blev istället väldigt god middag och balkonghäng in på småtimmarna. Mycket trevligt.



I övrigt har jag och min kära sambo mest jäst på vår underbara uteplats. Solat, picknickat, lyssnat på ljudbok och njutit. Ja, njutit utöver det faktum att Anna brände sig som jag ALDRIG sett henne bränna sig förut. Hon har inte kunnat röra sig på flera dagar och fått sitta i kläder ute i solen... Så från och med nu tänker vi aldrig sola utan skydd igen!





Nu lovar jag att skriva oftare! Mjau, hälsar Kivi

Och varför ligger inte jag i bloggtoppen? Kanske för att jag aldrig bloggar... Det är svårt med prioriteringarna nowadays, nu när jag har ett riktigt LIV! Och för att två helger i rad har jag haft besök av förtjusande människor - två helger med två olika inriktningar kan man säga.

Helg nr. 1: Maria och Lovisa (och Bosse) förgyllde min tillvaro med besök på tapasrestaurang (det vara bara "lite" svårt att hitta dit...tur att vissa har modäärn teknik i mobilen), cykel-sightseeing genom Göteborg (en blandning av sött och piss) i dimman och i vissa fall regnet, biobesök, fika i Haga och massa mys! Framförallt tog vi igen förlorad tid. Och hela jag fylldes av härliga känslor när de var här.

Helg nr. 2: Inga sämre känslor här inte! Jag är fortfarande uppfylld! Sofia, Emma, Emi och Louise tog en roadtrip ba' sådär, till mig liksom! Och det var action direkt. Ingen hittade bilvägen. Okända faror dyker alltid upp när man kör bil i Göteborg och frågor som "Ska man flytta på sig nu eller?" (ang. ankommande spårvagn) fick hänga i luften.. Det goda lokalsinnet fortsatte när vi uppenbarligen hade svårt att följa skyltar och hamnade på konferensavdelningen istället för på ICA. Och med detta kom diverse krämpor: huvudvärk, magont och... ja... Snusabstinens kanske? Hur som helst slutade det lyckligt sittandes i soffan med varsin cider i handen, medan di sjuke försökte kurera sig. Och så fortskred kvällen! ...som förövrigt skulle vara lugn (!), men som för vissa blev lite mer o-lugn. Men trots detta släpades alla ut i det UNDERBARA vårvädret på lördagen. Och ingen jacka behövde man! Vi köpte mjukglass av mycket munter man ("KOLASÅÅÅÅÅÅÅÅS TAAAAAACK!!!!!!" "Kolasås..nej.") och satte oss på kajkanten i värsta sommarandan. Det var Idol-audition i stan så det bjöds även gitarrunderhållning. När tre av oss gick iväg på klädjakt låg jag och Sofia kvar vid vattnet och solade... Det var typ det bästa på hela året.

Och kvällen kom även denna dag. Stackars Lollo hade migrän och sov mest hela tiden, medan vi andra invigde uteplatsen med att grilla kött, kyckling, potatis, majskolv och champinjoner (svart är den nya färgen) och sitta i solen med varsitt glas vin och bara njuta. Jag kan ha det bästa grill-läget i hela Götet, om jag får säga det själv. Under själva middagen sen utbröt någon form av skratt-pandemi när vi sjöng sånger som Jag vill ha en egen syfilis, konstaterade att Sofia har fyra nyanser av brunt i håret och att hela hon därmed är en bajskorv (inte alls kul såhär i efterhand?) och kom in på den gamla klassikern "Vad kallar man det kvinnliga könsorganet?". Nästan alla var med på att snippa är vedertaget nuförtiden, men diskussionen hamnade ändå kring fitta. Sofia hade en speciell tanke kring detta, eftersom hon absolut inte kan kalla könsorganet för fitta.
Emma: "Men hallå, vad säger du när du gör illa dig då?"
Sofia: "Fitta"
Emma: "Eh..?"
Sofia: "Ja, men inte annars. Då menar jag inte fitta! Då menar jag mer.... slida!"
Makes sense!

Kulmen kom ändå någonstans vid att Emmas p-vän "Utklädnads-hatarn" skickade en bild på sig själv i clowndräkt och vi skrattade så mycket så vi höll på att krevera för han såg så rolig ut. Emma svarade något i stil med att vi skrattar så mycket att vi pruttar på oss (ja, ja, det var jag) och att han hade en snygg camel toe. Avslutar med "Pusssssssssssss" och skickar. Inser ganska snabbt att bilden är skickad från pojkvännens pappas mobil...... Alltså. Det var så SJUKT kul så ni fattar inte.

A just det, sen var vi på gayklubb också! Varför inte liksom? Man kan säga att det var en ögonöppnare för vissa. Och när Emi och Sofia hade hittat en varsin snygging började de plötsligen att hångla med varandra... Emma sprang iväg i fylleruset och hittades med random blondin med ros i hand på en trappa. Vakten ville prata allvar med mig om min garderobsbricka, men misstog mig tydligen för ett spädbarn. "När du kom hiit... hade du då en JACKA? (pekar på sin jacka)". Tack, tror jag? Hemvägen var ju en klass för sig. På donken försökte Emma berätta något men det var nog det mest osammanhängande jag någonsin har hört, men det vi trots allt greppade var att hon översatte "to go" (take away-slang alltså) med "att gå". På bussen hem satt hon sedan och galenskrattade HELA vägen, samt flippade iväg sin sko med foten. Skon blev då upplockad av en snäll asiat. Haha.. Apropå asiat hade vi en intressant diskussion om negrer, eftersom vissa inte riktigt förstått att negrer är från Afrika och att t.ex. indier och singaleser är asiater och inte negrer... Detta ledde då till beskrivningen av buss-asiaten som en "RIKTIG asiat" och jag föreslog att det sålunda inte rörde sig om någon "kvasiat"...

Detta får avsluta! Tack mina fina vänner för alldeles otroligt roliga och härliga helger!!!