.

I fredags var jag och såg en film på bio. Fyra socionomer (och min fru) fick se hur den framtida karriären förmodligen kommer te sig. Vi såg alltså den spådda sopa-hyllan-av-Oscarsstatyetter-filmen Precious. Jag vet inte hur man kommer tackla allt man får höra och vara med om som socionom, men jag tror aldrig att man vänjer sig. Rättare sagt: jag hoppas inte det. Dagen jag fungerar som ett löpande band ska jag jobba som trädgårdsrensare eller nåt istället. Känns sjukt jävla bra att arbeta med något riktigt jävla värdefullt, om ni ursäktar svordomarna. Hur som helst blev jag/vi besvikna på filmen, för trots att budskapet är fint - eller är det mest tragiskt? - och skådespelarna helt fantastiska, lyckades vi inte riktigt bli berörda. Tror det handlade mest om filmvinklar och musikval. Det var lite för glada färger och lite för glad musik för att förmedla det djupt djupt svarta. Dur och moll i obalans.

Lördagen spenderades hos en saknad vän. Malin och hennes hjärtevän har varit ute och rest i ca. 103 år och nu är hon äntligen hemma! Och så har hon fyllt år också! Jag var dretnervös innan festen... för alla skulle vara där. Hela mitt förflutna, en svunnen tid och ett svunnet liv. Och det kändes så härligt! Jag säger inte att det var bättre förr, men det var annorlunda och ibland är det ljuvligt att få glänta lite på dörren till dåtiden och smita in. Malin verkade glad (förutom åt att jag spillde 3 glas vin i hennes soffa - FÖRLÅT!) och det gormades Singstar som vanligt (i dessa sammanhang...förlåt grannarna!). Mormor Anna var på besök från Stockholm också, så allt var på topp kan man säga. När vi anlände till Ritz föll jag handlöst det första jag gjorde när jag kom ur taxin och hela kön applåderade. Men sen VIP(s)! kom vi in utan att köa och applådera bäst som applådera sist. (<--Noterade ni vitsen?). Det var en jävligt bra kväll!

Sen är jag iochförsig stormförkyld också. Men vad gör väl det när livet är i gott behåll och jag och min älskade flickvän lyckades byta däck på vår punkterade bil i söndags. Solen sken, Soda skällde på skidåkare och jag stod på verktyget och hoppade för att skruva upp muttrarna. Vem fan behöver en man?! Åt helskotta med alla förlegade gamla könsroller!

Idag är det en speciell dag för en speciell familj. Jag har sänt många, många tankar. I synnerhet kl. 13.37. Då ringde kyrkklockorna i Täby. Jag imponeras över vad så många gör för familjen och för Linus, men jag blir ändå lite förundrad. Inte arg, men kanske lite ledsen. Ur ett större perspektiv: varför är det så lätt att åstadkomma så mycket kärlek när man inte finns i livet längre? Det är så många okända som bryr sig så mycket om en av nära och kära älskad 14-åring, men om en "främling" lever bryr man sig inte ett skit om honom/henne.. Jag önskar bara att alla kunde ägna mer tid åt att bry sig om varandra medan vi finns här, säga till våra familjer och vänner att vi älskar dem.. och kanske inte vara så förbannat rädda för att visa omtanke för dem vi inte känner. I detta fall vet jag att familjen i fråga tagit vara på just det jag efterfrågar, men jag har svårare att tro att alla okändingar får vara med i min utopi. Hatar att hålla med Erik Hassle (har hört att han är dryg som nya Yes) men det blir lite "don't bring flowers after I'm dead" över det hela. Jag må vara cynisk, men jag tycker inte riktigt om Stieg Larsson-syndromet. Får kanske hålla med Gud istället: Älska din nästa.

Ja, ni ser! Gud, liksom!

Hur som helst.... förstår ni vad jag menar? Och hur som helst... Kramar kan färdas många mil väl?

Ibland känns livet liksom lite otacksamt. Man ger livet rätt mycket bra skit och vad får man tillbaka? Gnäll och otrevligheter? 

Just känns livet i och för sig ganska tacksamt. Sitter och lyssnar på Winnerbäcks nya platta "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Bara titeln ger ju den hårdaste och stelaste person lust att filosofera. Och även om Lars har låtit ganska likadan i cirka 49 år och dessutom börjar låta rasslig, sömnig och drogpåverkad som Ulf Lundell kan jag inte låta bli att älska honom. Ibland får hans textrader mig att inspireras till att skriva hela böcker. När jag så sätter mig ner i ett skjul för att skriva den där förbannade romanen får jag väl anlita Winnerbäck som inspiratör och kompositör till mitt mästerverk.

Nu är det bara två ynka dagar kvar i Degerfors. Helt sinnessjukt vad fort tiden går ibland. Man borde skaffa fartkameror och bötfälla den tid som bara tror den är nåt och försöker stajla. Jag känner en stor sorg i mitt bröst för att jag förmodligen aldrig kommer få veta hur det gick för våra små hjärteungdomar. Jag kommer aldrig glömma dem och de har lämnat stora avtryck i mig. Fan vad klyschigt, men det värsta med klyschor är att de stämmer. Jag har nog blivit kär i varenda en av dem, men man har ju vissa som har etsat sig fast mer än andra. Jag vill lägga dem i en liten burk här hemma och ta fram dem när jag är ledsen. De är kloka, visa, roliga och fina. De hårda är mjuka på insidan och de mjuka har starka åsikter de också. Vi funderade på att ha på oss svarta kläder och sorgeslöja när vi säger adjö, men de bryr sig förmodligen inte så mycket... så när vi pratar om hur fantastiska de har varit och att vi hellre skulle stanna kommer de tänka "jaha... och?". Men jag vet att de uppskattat våra insatser mucho!

Idag har vi gjort en del konstateranden om Hitler. För det första berättade Sara att han hade massa sjukdomar innan han dog, bland annat ryckningar i ena armen. Och DET förklarar ju verkligen en hel del av hans slängande och viftande! Dessutom konstaterade vi att han ju måste ha Tourettes. Alla vet ju att det inte är okej att heila på det viset och dessutom slänga sig med så grova ord i offentliga sammanhang pekar ju åt samma håll! Och varför gifte han sig med Eva Braun bara ett dygn innan de begick självmord tillsammans? Känns ju som något av ett Guinness-rekord i att gå mellan hopp och förtvivlan, mellan toppen och botten så att säga. Vi funderade på om han kanske ville göra en Britney? Eller kanske var det i själva verket så att Britney ville göra en Adolf?

Frågorna är många och svaren ännu fler. Eller nåt.

Jag hoppas ni alla mår bra därute i snörusket! Jag tycker det är underbart och jag är just nu extra glad att min hund har minimalt mycket päls. Jag skulle inte stå ut med att få ett sånt där lerigt snöbollsmonster varje gång man ska gå ett varv runt kvarteret.

12 dagar kvar till detta!

Okej, jag har inte tid att blogga.

Men hej! Mitt liv är fortfarande fullt av möjligheter och sex. Jag och Anna ska åka till Lund i helgen och gå på Annars brors examensfest. Vad har man på sig då?? Ska bli otroligt roligt att gå på baluns och äta värsta middagen. Kul att se Lund! Har glömt hur den staden ser ut. Efter denna helg har vi även i vår ägo (eller nästan) en bil. Bilar är bra på alla sätt och vis förutom att det inte är snällt mot moder miljö och att det tömmer plånboken. BIL BIL BIL!! Tänk vad många gånger vi kan åka till IKEA... 

Jag har kommit fram till att jag förmodligen börjar bli vuxen. Mitt favoritprogram är numera Sommarpratarna på SVT1. Underbart program. Känns bra att vara vuxen.

I fredags hade jag den sjukaste dagen i mitt liv. Utan att överdriva. Jag gick från fullständig förtvivlan, till lite hopp, till enorm lättnad. Jag har aldrig känt den känslan av att golvet försvinner, världen rämnar, allt öppnar sig, någon rycker bort mattan...ja, ni fattar. Läskigt, men jag pustar ut såhär i efterhand. Jag kan konstatera att jag blev en del av en otroligt stor slump som jag inte fattar hur den gick till.

Förövrigt var det en väldigt rolig kväll i fredags. Först spelade vi det sexiga spelet kasta gris, sen kom vinet, sen gick vi direkt in på baletten, sen kom den moderna dansen, sen kom lite mer vin, sen kom en mycket speciell promenad till Kåren (fast vi missade standup och musiq quiz, som liksom var kvällens huvudämne...). På Kåren var det inte en käft, inte ens Måns Möller! Men jag tror aldrig jag har dansat så mycket... kan också ha berott på att det fanns plats att dansa ungefär överallt. Shottade Mintuu - en klassiker. Eller inte? Jag fattar inte varför det skulle vara gott att dricka tandkräm? På bilden har vi beviset på hur lite folk det var på Kåren: det var så lite folk att bartendern hade tid att ta, inte ett, utan till och med FEM kort på oss i olika positioner. Hard day at work! Sen kom vi på att vi var sugna på korv med bröd på Publicum. Direkt efter det kom vi på att vi inte hade pengar så det räckte. Vi fick då den briljanta idén att vinna korvpengar på Black Jack. Det stod fem eller sex ståtliga karlar vid Black Jack-bordet när vi sa att vi ville vara med. De tittade på oss som om vi var ett gäng utvecklingsstörda som ville vara med i Jeopardy. Det slutade med att vi vann. Jag hade kunnat stå kvar där och ge dem på nosen några gånger till, men för att inte riskera korvpengarna (vi var ju hungriga som djur!) gick vi igen. Hah! Kvinnan mot världen!

...för dagens öppnande av mini-ungdomsmottagningen på skolan slutade i lärare som var irriteradeför att elever blåste upp kondomer, fyllde dem med vatten, kastade dem i korridorerna, förstörde lektioner och ja, gud vet vad... Förmodligen allt förutom att inte göra brudar gravida eller ge folk könssjukdomar. Jag tror det påverkade våra humör lite... men efter en superduperbra sista lektion var vi back on track! Tyvärr blir det ju lite kollektiv bestraffning när vissa förstör för alla andra.. nu förstår jag det där med att ge ungdomar förtroenden som de bara bajsar på totalt! Grr...

En läskig sak som hände idag var att mitt under blod-kuk-sex-flytningsfasen av lektionen så var den en elev som bara kollapsade och svimmade av stolen... Vad gör man liksom?! Det utbröt panik inom oss när vi insåg att det inte var något skämt (är det ett ep-anfall? hjärtinfarkt? kommer han dö?) och jag sprang som en dåre till skolsköterskan samtidigt som Maria stannade kvar med eleven... Snacka om att jag fick ännu mer panik när sköterskan trycker på knappen "inne - vänta" när jag plingar på. Jag tänkte bara på saker jag hört från vänner... då människor bara dör... Usch. Men det gick bra. Han mindes ingenting, men efter vila och dextrosol var han på fötter igen. Skönt!

Ikväll har jag bara bara bara umgåtts med mig själv och med Soda. Vi har legat och myst i soffan i flera timmar och det var precis vad jag behövde. Med risk för att låta sådär äckligt svenskt klyschig så är det helt sjukt vad mörkret bromsar känslan av glädje och ork i kroppen... Men fredagen kommer marcherande som aldrig förr och för att använda en till klyscha så kommer väl solskenet ändå efter regnet?

P.s. projicering av kärlekslängtan är ett återkommande tema i vår grupp just nu. för vi hinner ju aldrig dansa förförelsedans för våra partners! d.s.

Förra veckan pratade vi om sexuella läggningar som en del av första lektionen "Kärlek & sånt" med alla åttor. I nästan alla klasser blev det att vi pratade om "djursexuell" (dvs zoofili, som INTE är en sexuell läggning men väl ett sexuellt beteende) och vi hade en diskussion om just detta ämne under en värderingsövning. När jag står och försöker förklara för klassen varför ett djur aldrig kan lämna samtycke till sex (...!) säger någon något väldigt roligt - jag skrattar till och ut kommer det HÖGSTA grisläte du kan tänka dig. Klassen bryter ihop. Jag blir säkert högröd i ansiktet men känner att det lät väldigt kul och eleverna frågar flera gånger mellan skratten: "Men... varför gjorde du sådär???". Jag vet inte.. jag kanske hade svininfluensasymptom ändå? Föreslog för killarna som skrattade mest att jag ville förklara hur en gris säger nej... varpå en av dem svarar tvärsäkert: "Det där betyder ja." och jag kan bara be om ursäkt för att Babe var dubbad när jag såg den, jag ska öva mina glosor bättre till nästa gång.

Så här om dagen skulle vi ha vår första lektion på temat "Vad är normalt?" och i den ingår det att skapa benämningar på könen - benämningar som vi kommer använda under alla lektioner när vi pratar om könsorgan. Det blev lite diskussion om vilket ord som skulle användas så jag bestämmer mig för att ta tag i saken på ett lite auktoritärt sätt. Fångar hela klassens uppmärksamhet. Säger (med hög stämma): "VILL NI HA KUK???". Eleverna tystnar tvärt, tänker kanske "sa hon verkligen det där?" och så fort jag kommer på vad jag har sagt, säger "..eh... eller asså..." så har de brutit ihop. Läraren också. Ja, men grattis. Här kommer de som ska införa DEN BRA SEXUALUNDERVISNINGEN i skolan och så frågar hon om en grupp 14-åringar vill ha kuk. Jag tror jag ska skaffa koppel till både tungan och näsan.

Ikväll har vi vistats på Kåren och tittat på Mårten Andersson. Han var väldigt rolig. Skratta högt-rolig. Jag är inte en skratta högt-person (om det inte är mitt eget skämt), nä men jag brukar inte skratta öppet och kluckande till personer på scen, utan mest le lite, men jag asgarvade faktiskt flertalet gånger. Utan vin. Det är bra!

Sen måste jag bara säga att vi har så JÄVLA KUL på praktiken. Som Maria sa i bilen idag dessutom: Vi är jävlarimig bra på det vi gör. Vi lär oss saker, vi åstadkommer förändringar och vi skrattar oss igenom dagarna! Kan det bli bättre? Och idag hade vi världens goaste, snällaste, roligaste killgrupp. Helt fantastiska!

En sak till: det börjar vankas kärlek i gänget! Well... det är ju bara en av oss som lyckats att nästan uppnå detta men vi andra är så involverade och engagerade i detta dejtande, pirrande och smsande så det känns nykärt nästan! Det verkar smitta.... också underbart..

Men... nu tänkte jag ägna mig åt min kärlek och inte någon annans... för den är ju ändå den bästa. Godnatt!

Njuter fortfarande när jag tänker på Idol-Toves version av In the getto, hon är så bra (Reza är också helt fantastisk)!! Får nästan kalla kårar, å andra sidan, när jag tänker på Eddies version av Daniel Bedingfields skitlåt, som jag förövrigt inte förstår hur man kan välja på temat "världens bästa låt"! Har man verkligen lyssnat på mer än Daniel Bedingfield och Larz-Kristerz då eller? Skitsur är jag fortfarande för att inte Eddie åkte ut istället för Rabih, som är typ den sötaste lilla kufen jag skådat i tv. Och så ska han tillbaks och vända hamburgare! Det tycker jag är orättvist! Idol avnjöts hur som helst hemma hos Sara, efter en förjävla hektisk vecka. Då var vi värda en lugn kväll! Hektiskt liv betyder oftast även sänkt immunförsvar och sjukdom för min del..så nu sitter jag här med "vanliga förkylningssymptom" a.k.a. svininfluensan i dessa bråda dagar. Men NEJ, jag är nog bara lite krasslig. Och igår hade jag och min fru en lugn dag med MASSA Mario Kart. Det är det vi gör när vi inte gör nåt annat. Det eller... nej, det.

Igår var jag och sju andra från jobbet ute och käkade och skakade de lurviga på nya nattklubben Ritz. Det var ett grymt stort ställe med den största kristallkronan jag sett!! (Jag undrade två saker: Är den i plast? och Skulle den ens få plats i min lilla studentlya?) Riktig Stockholmskänsla på det där Ritz alltså. Bra musik, sjukt mycket folk och man kunde lätt gjort ett svettkraftverk där inne. Lite kaos i gänget när den ena bryter ihop pga stress och den andra kör en utagerande metod med anledning av hjärtesorg. Men en kul kväll! Jag och Resorb är numera ett väletablerat par och inga baksmällor så långt ögat når... Anna påväg till Vänersborg (grannen liksom) för att spela match och är inte hemma förrän kl två i natt. Jätteroligt en söndag. Men heja heja heja! Hon fick förresten jobb i förrgår och jag är stolt över min Mowgli och att hon äntligen lyckades! Hushållet kommer vara lite stökigare och vi kommer kanske behöva sätta barnet på dagis i några månader tills min praktik är slut och c-uppsatsen börjar, men det är grymt skönt med två inkomster!

Ikväll ska jag jobba...det känns SÅDÄR. Skulle gärna sitta och fisa i soffan hela kvällen istället. Men det är Zanzibar-stålar och det är det värt!!

Avslutar med en sjuk dröm jag hade i natt, även om drömmar är det tråkigaste som finns att läsa om (men det är min blogg och jag har makten muhahaha). Var i ett väldigt stökigt rum, förmodligen hemma, och PH och jag delade säng med flera andra personer ur gamla IFK Täby (alltså folk jag kände i 12-årsåldern) när plötsligt Maya i min klass kommer inklampandes och säger att hon vill duscha hemma hos mig. Hennes hår är absurt långt och färgat i slingor i världens alla färger (hon är nog den enda jag känner som aldrig har färgat håret). När hon har duschat går hon ut igen, ställer sig i en hiss, sätter på sig ett par glasögon som ser ur som flaskbottnar och är helt runda och åker ner. Vilken logik! Vilken spänning!

Herrå!

Ja, vi har jättemycket att göra men det orkar jag inte skriva om i bloggen. Det får märkas på mina glesa uppdateringar! Men idag har jag t.ex. åkt hemifrån 06.45 och kommit hem 17.30. Är inte van vid så långa arbetsdagar! När klockan var halv fyra bad vår handledare tillika kuratorn på skolan dessutom oss att komma till nåt slags möte med en präst (?) där de skulle prata om meningen med livet (?). Vi satt sen alldeles för länge under en konstig lampa och pratade om jag vet inte vad... en massa lösa idéer om allt och inget bokstavligen. Men det var som att leva present till chefen-scenen i Yrrol. Vad trevligt att vi hade 17 andra saker vi borde göra istället för att snacka existensialism! När vi kom ut snöade det och vi målade PUSS KYSS SMEK HÅNGEL och SEX i snön på bilen. Det gäller att inte tappa vandaliseringssinnet när man är vuxen och arbetar på högstadieskola.

I helgen hade vi hallåveen-fest på lördagen. Vad vi trodde skulle bli en nätt förfest blev istället ett fullproppat vardagsrum med människor som hette Bilbo och sånt. Det var ganska roligt när min f.d. klasskompis Ingrid kom med pokjvän och kompis och jag tyckte sådär lite smått att jag kände igen den där kompisen.. (Är det en kändis? Känner jag henne? Ja, ni vet hur tankarna virvlar) Anna är dock rakt på sak och utbrister "Men! Är det inte du som...?!" och hon svarar utan tvekan "jo!". Jag tänker väl ungefär "jaha, då kanske det var en kändis i alla fall då! Hmm..undrar om hon inte var med i typ Frusna män söker kärlek eller någon annan succé" men sen när jag frågar Anna lite diskret vem det var så svarar hon att det är hon som jobbar på Pressbyrån vid Universitetet. Döm av min besvikelse! Bor vi i en liten stad eller bor vi i en liten stad?? (Och hon svarade "JO!" utan att ens fundera! Haha!).. Hej, jag är VIP-gäst..jobbar här borta på pressis..ganska känd i trakten alltså..

Förövrigt har vår sex- och samlevnadsundervisning dragit igång nu. Det är KEWL. JÄTTEKEWL! Man känner det där äkta intresset från eleverna som är så svårt att fånga annars. Idag var det tom en klass som ville börja tidigare för att få längre lektion. Det är inte ofta det! Idag har vi även översatt "Alla heter Glenn i Göteborg" till engelska samt övat på att säga "The dog, the cat, the bag" snabbt och många gånger. Testa, det är svårt! Jag vet, vi uträttar mycket viktigt med vårt sociala arbete.

Annars vill jag bara bjuda på lite information om att min tröja är röd!
(Precis som Melkers cykel är RÖD!)

Vet ni vilka skämt som är vanliga på fängelser? Internskämt!

Haha! Ha! Ha... ha? öh.